|
Får man äta på McDonald's om man är tjock? Är det äckligt och osmakligt att se överviktiga människor gå förbi på gatan? Detta är frågor som skådespelaren Lotti Törnros ställer sig i sin delvis verklighetsbaserade Mitt liv som tjock som just nu spelas på Teater Scenario i Stockholm.
Teatern ligger undangömt på en bakgård vid Odenplan, en källartrappa leder publiken ner i den kalla men stearinupplysta lokalen. Just denna kväll har elen gått några gånger och skådespelerskan börjar med att välkomna oss och berätta om hur förvirrad dagen har varit. På något sätt blir man lite ställd. Plötsligt blir jag en del av föreställningen, hon, Lotti Törnros, inte någon välrepeterad skådis, talar till mig. Denna känsla av autencitet bär jag med mig under hela föreställningen som stundtals trollbinder mig med piskande verklighetsskildringar och nästa stund får mig att brista ut i skratt.
Mitt liv som tjock är viktig just nu. Hymlandet är kastat någon annanstans, det handlar om en människa som har någonting att berätta. Historien skildras genom fantastiska skådespelarinsatser och kloka scenografiska lösningar.
Publiken får följa hennes liv och hennes inre lidande i olika faser, pjäsen sätter mig som publik i relation till hennes position i den utseendefixerade vardagen. Vem är jag i hennes berättelse? Den fördömmande men ack så älskande modern? Den till yttre sätt smala vännen som proppar i sig glass och godis om kvällarna för att sedan svettas på gymmet i timmar dagen efter?
Pjäsen leder i mitt fall till en självreflektion. Lotti Törnros ilska och humor är inget skådespeleri, gestalningen av hennes brottningsmatch med sitt inre och sin omgivning har aldrig känts mer aktuell.
Tove Meyer
Mitt liv som tjock
Teater Scenario
Odengatan 62
|
teater/
