|
Man får gå många trappsteg för att nå Målarsalen, Dramatens lite gömda scen högst upp i den anrika byggnaden. I kväll spelas Pinocchios aska och förväntansfullt undrar man vad Pinocchio kommer ha med pjäsen att göra. Inte så mycket inser man efter ett tag.
Pjäsen handlar om den imaginära staden Kongstad i en obestämd framtid. Här all form av konst är förbjuden. Böcker och tavlor bränns på bål. Men i en liten verkstad arbetar en hantverkare som ertappas med att ha tillverkat en trädocka. Han ställs inför rätta av en stenhård åklagare och en bister domare. Utifrån detta fortsätter historien. Hantverkaren spelas av Torkel Peterson (mest känd från Yalla Yalla) som verkligen lyckas med gestalta en godtrogen karaktär som lider av ett naivt sökande efter både kärlek och bekräftelse. I denna jakt är han villig att offra vad som helst vilket visar sig bli minst sagt riskfyllt.
En annan man som verkligen ångar är Lars Amble som spelar den ironiskt bittra domare Wolff. Wolff säger sig älska doften av nybrända klassiker på morgonen och relationen mellan honom och hans strikta åklagarvän föder många lätt absurda samtal. Amble tycks ha kommit nära sin karaktär och han förmedlar en äkthet på scen som annars lätt kan förgås av överteatraliska uttryck och perfekt artikulation. Amble blir pjäsens mitt och kanske också den karaktär man som publik lär sig identifiera sig med, medan Petersons hantverkare av förklariga mer och mer dras mot det smått labila och sinnesrubbade tillståndet.
Pjäsen är skriven av Jokum Rodhe som är en av Danmarks just nu mest populära manusförfattare. Även om historien är en science fiction väcker den många aktuella frågor. Hur definierar vi egentligen konsten? Hur långt kan man egentligen gå för nyskapandets och kreativitetens skull? Ett annat ämne som berörs på djupet är relationen mellan konsten och staten. I Kongstad ses staten som något som måste finnas för att hämma "det onda" hos den vanliga människan. Filosofiska frågor som rör om hos oss på publikplats och kommer skrämmande nära.
Trots pjäsens längd (närmare tre och en halv timme) blir det aldrig långtråkigt. Scenerna är intensiva, dialogen är intressant och i sammanhanget bitvis absurt komisk och mycket underhållande. Hela ensemblen inte minst ljud, ljus och scenograf lyckas med att ställa aktuella frågor genom en gastkramande och underhållande gestaltning.
Tove Meyer
Sverigepremiär 11 mars
I rollerna: Lars Amble, Torkel Petersson, Johan Lindell, Lil Terselius, Mattias Silvell, Rolf Skoglund, Nadja Weiss, Sofia Wedin / Karolina Wedin
Regi: Anna Novovic
Översättning: Clemens Altgård
Scenbild och kostym: Ulla Kassius
Ljus: Ulla Kassius, Jens Thiman
Peruk och mask: Peter Westerberg
Scen: Målarsalen
Tillbaka>>>>
|
teater/
