Dagar som går,
förgås av oss människor.
Försvinner, slukas upp
av något som vi kallar tid
Hösten; bleknande starka färger
som släpper taget om det som varit.
En ny tid väntar, ett nytt liv
med nya möjligheter.
Pånyttfödelse sker omkring oss hela tiden
om vi bara ser i livet med vakna ögon.
Jag var en av de utvalda.
Drömmar.
Drömmar som aldrig blir verklighet, som inte slår in.
Det är meningslöst.
En förlängd känsla av hopp ?
Hopp om något bättre.
Bättre än det vi har nu.
Nu är inte det vi vill ha.
Ha mer och annat.
Annat än tråkigt.
Tråkigt hela tiden.
Tiden rinner iväg från oss.
Oss; du och jag.
Jag och du.
Du är den jag älskar.
Älskar dig i nuet.
Nuet, varje minut.
Minut blir dagar blir år.
År som gör oss äldre.
Äldre för varje andetag.
Andetag som blir tyngre.
Tyngre och svårare att andas.
Andas mot min kind.
Kinden blir varm.
Värme, längtan, drömmar.
Drömmar om en verklighet.
Verkligheten som är.