Det ordas så mycket
om kärlek och trohet
Tvi vale, tvi vale
Fy attan sånt dret
Karln bara hångla
och krångla
tills han tröttna
och ´smet
Säger Märta
Rikedom och pengar
är livets högsta mål
köpa märkeskläder,
och champagneskål!
Tvi vale, tvi vale
Fy attan sånt prål
Själv har jag delat
en vällingskål
Säger Märta
Fruntimret ska vara
vacker och purung
Då kan hon tömma
mannens stinna pung
då finns det gott om hjärterum
Fy vale, fy vale
Fy attan sånt dret
Jag kan inte me´t
Säger Märta
Själv har jag blivit
gammal och sjuk.
Ilsken, avundsjuk
Läser gratisbladet
Drömmer om hur jag vill ha det
Och vore jag inte
en riktig poet
skulle jag rimma
på smärta.
Säger Märta
Skål från senior!
Jag lever
visst lever jag
i mitt gemak
Glor på teveskurken
i glatta burken
från klockan ett på dan
tills jag skymtar fan.
Folket skriker
upp och skena
börja träna, börja träna!
till en genomstel
gammal själ
som sällan
brukar röra bena.
Vid middagstid
är jag parat
har halva dagen
tänkt på mat
Tuggar hungrigt
söndagssteken
utan redskapen
i käken
Kanske sen
en Chardonner
och litet Grand Marnier
och bara softa
i min kofta
Säger skål
från senior.
Möte i Gamla stan
Jävlars jävlar
Flytta dig
käringdjävel!
Raspigt
hest
ekar orden
mellan
cementgrå gavlar
en snöblöt morgon
Vinglig,
sliten
står han där
hopsjunken
smutsig
en hand framsträckt
en nerkörd i kavajen
sökande
efter något
i den råkalla våren
Satans jävlar
Sluddrande
Med gallsprängd
mun
Desperat
vädjande
irrar blicken
omkring
under ständig
jakt
efter något
efter lycka, värme
Efter något
Tiden far fram
Förunderligt är det
så tiden far fram
under levnadsfärden.
Sveper oss med
som en virvelvind
under sin ritt
i världen
Men
ingen vet
var den slutar sin färd
i denna gåtfulla värld.
Ingen kan undgå
världens gång
eller stoppa
tidens tvång.
Rik eller fattig,
gammal, ung
i siden, sammet,
trasa, lump
måste vi delta
i färden.
En gummas lovsång
Så blev jag gumma
det gick fort
Hörs och syns nu inte mer
tillhör dem man inte ser
de tysta, grå
och krumma
Nog har jag fått det bra
Kan inte annat säga.
Har egen lägenhet
och teveset.
Hör nyheter i radion
vattnar pelargon.
Ibland så får jag hembesök
av folk från socialen
som dammar,
diskar
duschar mig,
och ställer in kanalen.
Så kommer de med dagens rätt
i låda ren och nätt
med goda proteiner,
multivitaminer.
Allt rätt beräknat
så jag blir nöjd och mätt.
Sen ligger jag en liten stund
och tänker på de mina'
De kära rara söta små.
Hur har de det?
Kan lillan gå?
Tills mötet med John Blund.
På söndan får jag telefon
från mina rara barn.
Hur är det ställt
är hälsan bra?
De frågar prompt och snällt
i glad och vänlig ton.
Jag svarar
Tackar tackar ska ni ha
Har aldrig haft så bra
Jag inte ser och inte hör,
kan inte gå och stå
men är så tacksam
glad och nöjd
med tillvaron ändå.
Marianne Swedmark
före detta musiklärare,
samhällsvetare
och idéhistoriker
mitt Sverige/
