|
Jag önskar att jag kunde sova. Hela tiden. Allt man gör är ju för att i slutändan komma till det stadiet. Sömnen. I sömnen glömmer jag att jag existerar, utom om jag drömmer. Men drömmar är också befriande - där kan jag ju göra precis vad jag vill (utan att bli dömd). Jag kan till exempel strypa min chef med en lakritsrem, låsa in mitt ex på elefantavdelningen på zoo eller äta precis hur många chokladbollar jag vill av den där stora sorten. Känslan är lika verklig som om jag gjorde det på riktigt. Sen har jag också helt sjuka drömmar som är totalt orealistiska och som inte ens kan mätas med en knarkares illusioner till exempel att simma igenom en regnbåge och fastna i den lila färgen. Har aldrig riktigt kunnat analysera den drömmen, eftersom alla drömtydningsguider bara har de vanligaste drömmarna som tydligen är att tappa tänder, bli av med håret eller vistas naken offentligt. (Hur roliga är de drömmarna egentligen?) Man ska ju drömma om någonting som är kul, det är ju i drömmarna vi har all makt. Och så väljer vi ändå att ha mardrömmar ibland, som när chefen stryper mig med en lakritsrem och mitt ex lämnar mig på... ja ni fattar. Vi kanske har kontakt med varandra genom drömmarna, och våra nära och kära får chans att hämnas ibland. Det är sådant livet är, det är som ying och yang, det måste kanske finnas en balans, goda versus mardrömmar.
 Många blir chockade när de får reda på det bisarra faktumet att vi sover bort en tredjedel av våra liv (jippi!). Det innebär att vi sover i sisådär… 30 år? Det är ju helt underbart! Jag önskar att vi kunde höja siffran till 50! Tänk vad lyckliga vi var när vi var små bebisar och sov varannan timme. (Jag minns inte att jag var särskilt lycklig då heller, jag bara antar att jag var det. Om man inte är lycklig när man är en gullig liten bebis, NÄR är man det då?) Vi skulle säkert må mycket bättre om vi sov mer än halva vårt liv. Tänk vad bra det skulle vara om det fanns offentliga sängar, där man bara kunde lägga sig vid behov. Stan är ju full av banker, restauranger och butiker, men inga sovrum inte! Det är så skönt att gå och lägga sig efter ett schysst träningspass, efter att ha kommit hem från skolan eller efter en riktigt god måltid. Varför stressa hela tiden? Jag uppmanar er till att sova mer! Personligen förstår inte jag det här med att man ska ha väckarklockor som AVBRYTER sömnen. Det är ju som att någon skulle ta ifrån dig din tallrik innan du ätit klart och säga: ”Sorry, men nu har du faktiskt ätit för länge. Tiden är ute. Du måste gå till jobbet nu.”
Linda Culibrk
|
|
krönikan/
