2010-talet

<Till förstasidan>


Jobbtipset
Filmtipset
Bokhyllan
Recensioner
Krönikor


Aktuellt
Fotboll
Kultur
Mitt Sverige
Lyrik
Musikskolan


(o)kommenterat
Avlyssnat
OnkelD & MisterP
Tid i världen


Lyrik i Tid!

Välkommen med ditt bidrag till Tid på temat Mitt Sverige. Korta och långa bidrag. Glada och sorgsna skildringar. Mejla oss på


Vill du annonsera i tidskriftentid.se och kommande projekt?

Läs mer




Tidskriften Tid vill vara en motkraft mot den alltmer utbredda ytlighetstrenden.
Redaktörer: Dan Olsson och Mats Petersson.
Ansvarig utgivare:
Dan Olsson. Tid ges ut av Deomedia AB.


krönika/

Semestern behövs inte

Semester hit och semester dit. Jag har inte tagit någon semester. Det är lite väl överskattat, jag behöver ingen vila och tro mig jag mår bra ändå. Hela sommaren har jag fått lyssna på folk som säger att de inte orkar göra någonting bara för att: ”Det är ju snart semester.” och ”Man har ju jobbat hela året.” Har vi ju inte. Tänk efter. Fredagar jobbar vi inte speciellt mycket för att det är fredagar. Ingen ytterligare förklaring behövs. ”Det är ju fredag.” Alla nickar instämmande. Måndagar jobbar vi inte heller fullt ut ja… för att det är… du gissade rätt: måndag! Du vet ju hur måndagar är. Man är så trött efter helgen.

Vi är inte särskilt effektiva. Snitta upp dagen i en förmiddag och eftermiddag med dess inkluderade raster och räkna på hur mycket det är kvar på arbetsdagen. Däremellan är det en lång lunch. ”Vi ska på lunch snart.” Ja men så bra, då kan vi ju sluta jobba en kvart innan. Och efter lunchen är magen full och då kan man inte koncentrera sig. Innan var man hungrig. Det går inte att koncentrera sig så bra då heller. På morgonen är vi trötta. Sista timmen innan man slutar också. Sen är det ju röda dagar och klämdagar. (De dagar som alltså ligger mellan röda dagar och helgdagar och då kan man tydligen inte jobba). Det blir inte mycket gjort nej.

Semestrarna börjar ta slut nu och folk är rädda för att allvaret ska börja, så de glider in i ett stadium som jag kallar för ”eftersemester”. De har glömt hur det är att jobba och var alla papper låg. Och hur var det nu igen... hade vi bara EN timmes lunch? Annat var det i Grekland/Spanien/Turkiet.

Ni behöver inte vara oroliga. Allvaret börjar aldrig. Min största fruktan är att julen närmar sig med stormsteg. Då slutar alla jobba i november och börjar inte förrän solen tittar fram någon gång i mars. Men det är bara det att då är det så fint väder att vi helst vill sitta ute.

Linda Culibrk

Vill du läsa fler krönikor?

Makt inom vården>>>
Sommarregn slår allt>>>
Tur att vovven åker gratis>>>
Vem visar ID-kortet?>>>
Kufar och alla andra>>>
Fan vad ni är jobbiga ibland>>>
Skäggiga män i jesussandaler>>>
Utan hår och självrespekt>>>
Full och patetisk>>>
Skryt lagom>>>
Vem hinner hälsa på gammelmoster?>>>
Tandläkare gillar polisfilm>>>
Alltid på en fredag>>>
Meningen>>>
Digga på konsert>>>
Skyll på stolpen>>>
Bicepsen och böckerna>>>
Bakom annonsen ett liv>>>
Jag vill sova>>>

© Tidskriftentid.se 2004