|
”Håll andan!” Sedan springer vi runt hörnet med kinder som ballonger. Min son och jag tog alltid en omväg till dagis för att slippa avgaserna innan Stockholmsförsöket började. Nu slipper vi hålla andan, kan gå raka vägen och dessutom höra vad vi säger till varandra. Vi kan till och med höra fåglarna kvittra! Då tänker jag att det är värt det. Men när jag kör ut och in ur stan varje dag svider det. Dit jag åker går inga bussar, jag har inte råd med en miljöbil och avgiften gör inte min ekonomiska situation bättre. Men visst, minskar trängseln och förbättras miljön – så att småfåglarna hörs, då är det ju bra. Men det är inga fler som kvittrar.
Judits föräldrar är skilda och bor på var sin sida av betalstationerna. Hennes mamma vill inte längre köra henne till skolan eftersom det skulle bli för dyrt. Och hennes pappa vill inte köra Judit till mamma.
Felicias gudmor Ellen åkte ofta till sin guddotter i Alvik. Hon tog den miljövänligaste vägen dit. Ut via Norrtull. Shing Pling! Där ryker första guldpengen. Nummer två rasslar till när hon kör igenom nästa kamera vid Hornsberg. Shing Pling! Och nummer tre försvinner vid Tranebergsbron, Shing Pling! Och sedan hem igen. Shing Pling! Shing Pling! Shing Pling! Nästa gång vill Ellen inte betala extra för att åka den miljövänliga vägen. Hon åker genom stan i stället. Felicia är ledsen för att Ellen inte kommer lika ofta nu för tiden.
Lennarts gamla mamma bor i Täby. Själv bor han på Gärdet och åker genom Lilljansskogen ut på Roslagsvägen. Lennart är nyskild och jobbar natt för att få ekonomin att gå ihop. Eftersom han sover länge åker han inte till Täby förrän mitt på dan. Lennart har aldrig bidragit till någon trängsel men betalar nu för att få bort den.
Hade tänkt rösta ja till trängselskatten eftersom jag ogillar trafiken och älskar naturen. Eller borde jag kanske flytta? De som kan åker ju fortfarande bil och väljer den billigaste vägen – inte den miljövänligaste. Många njuter av att komma fram snabbare, men för andra är det ingen skillnad – det kostar bara mer. Judit skulle gärna träffa sin mamma oftare – hon skiter i fåglarna där jag bor.
Annika Munter
|
krönikan/
