Vintern 09/10

<Till förstasidan>


Jobbtipset
Filmtipset
Bokhyllan
Recensioner
Krönikor


Aktuellt
Fotboll
Kultur
Mitt Sverige
Lyrik
Musikskolan


(o)kommenterat
Avlyssnat
OnkelD & MisterP
Tid i världen


Lyrik i Tid!

Välkommen med ditt bidrag till Tid på temat Mitt Sverige. Korta och långa bidrag. Glada och sorgsna skildringar. Mejla oss på


Vill du annonsera i tidskriftentid.se och kommande projekt?

Läs mer




Tidskriften Tid vill vara en motkraft mot den alltmer utbredda ytlighetstrenden.
Redaktörer: Dan Olsson och Mats Petersson.
Ansvarig utgivare:
Dan Olsson. Tid ges ut av Deomedia AB.


julkalendern/13

Sen fick inte alla
vara lucia

På dagis var både Caesar, Julia, Cassandra, Johanna och Tove lucia. Vi hade elektriska ljus på huvudet och fröknarna fick sjunga alla sånger som vi övat på sedan september då alla femåringar för en gång skull fick tunghäfta. Alla föräldrar som hade släpat sig till dagis klockan sju på luciamorgonen för lussefika och sång log lite uppgivet och några försökte sig på att få sina barn att sjunga. Men det gjorde inte så mycket. Alla fick vara lucia.

Lite senare i livet sved det alltid lite i magen där i början av november. Det var nästan alltid lite jobbigt att gå till skolan för man skulle kamma håret extra noga, det man sparat så flitigt i flera år. Knappt att man lät mamma toppa det. Det var november och kören i den cementtunga förstadsskolan skulle rösta om vilken av de förväntansfulla, tävlingsinriktade och ibland giriga flickor som skulle bli årets upplevelse. Ljuset i mörkret. Hela skolans Barbie. Årets lucia.

Som tjej och medlem i kören, blont hår och relativt bra sångröst hade man en chans på tjugo sådär. Men jag var en tjej med ganska trist och råttfärgad frisyr, alldeles för lång, sportig och inte alls vidare populär bland killarna. Jag fann min bekräftelse hos lärarna där jag ständigt kämpade för högsta betyg. Så inte blev det någon lucia av mig även om jag innerst inne hoppades varje år. Kanske Kenneth och Baran skulle rösta på mig för att jag hjälpte dem med OÄ-läxan? Och Malin, hon hade alltid gillat mig och valt mig till sitt lag.

Det slutade alltid med att jag stod och trängdes bland alla svettandes och syrefattiga tärnor längst bak i kyrkan. Glittret kliade i håret, och varje år svimmade Madde och Susanne var tvungen att avbryta sitt pianospelande och skolsyster kom rusande. Den vackra och populära lucian vände sig irriterat om när allt fokus på henne försvann för ett ögonblick.

Ja, inte blev det någon lucia av mig inte och nu är den tiden förbi. Men i varje cementskola i detta långa land så svider det fortfarande i magen på flickorna i början av november. Och vem tänker egentligen på helgonet från Sicilien denna dag? Vem tänker egentligen på Sankta Lucia när det ska knytas glitter i håret och röstas om skolans vackraste?

Tove Meyer

Fler luckor att öppna:

<1> <2> <3> <4> <5> <6> <7> <8> <9> <10> <11> <12> <13> <14> <15> <16> <17> <18> <19> <20> <21> <22> <23> <24>

© Tidskriftentid.se 2004