|
Det luktar så gott i köket. Mamma, jag och lillebror bakar pepparkakor. Mamma har gjort pepparkaksdegen själv men nu får vi vara med. Vi har varsin kavel och står runt det runda bordet. Jag har det fina vita förklät på mig som mamma eller mormor har sytt. Den har en ficka på framsidan och där kan jag smussla ned lite pepparkaksdeg eller behålla någon av formarna för mig själv. Fast pepparkaksdegen brukar inte vara i fickan så länge innan den försvinner i munnen och formen blir det förstås bråk om, när lillebror upptäcker att jag gör figurer som han inte har gjort. Och jag är ju så snäll egentligen så det är klart att han får den om han vill. Stora syster är så snäll så. Och så duktig på att säga till lillebror att inte äta upp all deg. För nu bakar vi faktiskt, så det så. Men lillebror har inte något tålamod alls han. Han är klar när han har fyllt en plåt med figurer som är äckligt tjocka och som kommer att svälla ännu mer i ugnen. Jag är mycket bättre på det här med pepparkakor minsann. Mina pepparkakor är tunna som de ska vara. Men en del går sönder och vill inte alls. Jag fyller två plåtar innan jag tröttnar och sedan får mamma göra resten själv.
 När jag var liten undrade jag om det var peppar i pepparkakor. Eller det var liksom självklart att det skulle vara det. Det hördes ju på namnet. Men pepparkakor brukar vanligtvis inte innehålla peppar. Namnet pepparkakor kommer från att de innehåller kryddor och kryddor och peppar var förr i tiden synonymt. Men enligt en del källor var det faktiskt riktig peppar i kakorna, så vad man ska tro på vet inte jag. I dag är det i alla fall kanel, ingefära och kryddnejlika som är pepparkakskryddorna. Det är de som gör att det smakar och luktar pepparkaka. Det finns många fler smaker än de traditionella på pepparkakor att få tag på i dag om man jämför med hur det var för tjugo år sedan. Du kan få pepparkakor med mandel, med citronsmak eller med apelsin, ja, det finns massor att välja på. Det finns mjuk pepparkaka också. Men jag tycker bäst om de knaprigt hårda som jag är van vid. Gärna hembakade.
Till utseendet kan pepparkakorna ha många former. De man köper i butik brukar oftast vara runda eller i form av hjärtan. De man gör själv brukar variera mer. Granar, grisar, gubbar och gummor, bockar, stjärnor och lite nymodigheter som elefanter och hästar kan visst köpas i butiker nu. Det som de alla har gemensamt (inte den mjuka pepparkakan, den är utesluten) är att de är bruna och tunna. Hembakade pepparkakor kan dock skifta avsevärt i färg för det är lätt hänt att glömma en plåt i ugnen lite för länge. Pepparkakorna som man bakar hemma kan också ha varierade tjocklekar, dels beroende på hur mycket de sväller i ugnen, dels för att olika människor gör dem olika tjocka från början. Som min bror som gjorde dem alldeles för tjocka.
När det är dags att bygga pepparkakshuset snirklar min bror och jag åter runt bordet. Lite av nyfikenhet men mest för att norpa åt oss av nonstopen som ska dekorera taket. Mamma säger åt oss att vänta till dess huset är klart för det blir säkert nonstop över och hon frågar om vi inte vill dekorera några små gubbar i stället. Först är det roligt att spritsa med kristyren men det blir inte något bra. Jag äter upp min gubbe och lillebror gör samma sak. Mammas gubbar och gummor blir i alla fall mycket finare.
Pepparkakorna och pepparkakshusen kommer från Tyskland. Runt 1300-talet sägs pepparkakorna ha kommit till Sverige. Pepparkakshusen kom till senare, i slutet av 1800-talet i Tyskland och ungefär vid samma tid började det byggas även i Sverige. Jag vet inte om det var de faktiska pepparkakshusen eller om det var bröderna Grimms Hans och Greta som kommer till häxan som bor i ett pepparkakshus som var först. Hur det nu än var med den saken kvittar väl men ett som är säkert är att ett pepparkakshus är frestande. Att känna på varenda nonstop för att se om någon lossnar hör liksom till hela känslan med ett pepparkakshus. Vad är det för kul med ett pepparkakshus om man inte får knapra på det?
Lillebror och jag sitter i vardagsrummet och knaprar pepparkakor och pillar ut russinen ur lussebullarna. Ute är det mörkt och det hörs att det blåser för då och då skallrar fönstren till. Pappa kommer in med kaffe och tänder ljusen och mamma kommer in med mjölken och nu sitter vi och myser allihopa. Mormor och mamma brukar säga att man blir snäll av pepparkakor och det är bra för då kan man egentligen inte äta för många. Jag doppar en pepparkaka i mjölk och trycker med tungan upp den mjuknande pepparkakan i gommen. Det är härligt kladdigt att känna kletet med tungan och hur det sipprar ned i halsen.
Att man blir snäll av pepparkakor kommer troligtvis av att man förr i tiden ansåg att det var nyttigt med kryddor. Särskilt peppar verkar ha varit en riktig mirakelmedicin för det sades bota allt från hysteri till dålig syn. Det som är mindre bra med pepparkakor är att när man äter dem blir tänderna alldeles fulla av brunt pepparkaksklet som sitter där det sitter om man inte gurglar med mjölk. Eller julmust. Eller kaffe.
Om man äter pepparkakor i lagom mängd blir man snäll men om man äter för många så får man ont i magen. Någon man inte kan beskylla för att vara lagom är Pippi Långstrump. Hon kavlade ut sin pepparkaksdeg på golvet och det var praktiskt eftersom hon skulle baka så många pepparkakor. Å andra sidan klev Herr Nilsson i degen och det var inte så bra. Någon gång skulle det vara roligt att kavla ut deg på golvet men det händer nog inte i år. Men pepparkakor kommer jag förstås att knapra på i jul och om jag hinner i all övrig julstress så kanske det blir ett eget pepparkaksbak för min del också.
Sara Martelius
Mera pepparkakor
Ett recept på pepparkaksdeg för alla som känner sig redo att möta julen med uppkavlade ärmar följer:
Pepparkakor ca 130 st
(Färre om du gör stora och/eller äter en massa av degen!)
ca 7 dl vetemjöl
2 ½ dl socker
1 msk malen kanel
1 msk malen ingefära
½ msk malda kryddnejlikor
1 1⁄2 tsk bikarbonat
1⁄2 dl ljus eller mörk sirap
150g smör eller margarin
1 dl vatten
Blanda allt utom lite av mjölet. Smaka på degen.
Knåda degen och ställ den i kylskåp en natt eller två.
Kavla deg och tryck ut formar. Smaka lite till på degen.
Lägg på insmord plåt eller bakplåtspapper.
In i mitten av ugnen 200°, 4–6 minuter. Smaka inte på kakorna innan de har svalnat.
Hugg in!
Om du vill ha inspiration till ditt pepparkakshus
Arkitekturmuseet i Stockholm utlyser sedan 1990 varje år en pepparkakshustävling. Temat för 2004 var Art Nouveau – Den nya konsten, känd även under benämningen jugend. En stil som var populär vid 1900-talets början. I år är temat ”arkitektoniska förbindelser”. Tävlingen är öppen för alla och det brukar bli många bidrag. Dessa bidrag blir till en utställning och vad passar bättre inför julen än en pepparkaksutställning om man vill värma sig inom ett museums väggar? Nu är det dessutom fri entré på museet och att spara en slant i jultider brukar vara välkommet. Utställningen pågår 1/12–8/1.
Länk till Arkitekturmuseet
Sara Martelius
|
julkalendern/7
