|
1982 var jag 10 år och bodde i Malmö. Mitt fotbollsintresse var svagt och sträckte sig endast till samlande av fotbollsbilder på spelare från engelska ligan. Jag var relativt nyinflyttad och hade ingen starkare lojalitet till Malmö FF. 1982 spelade IFK Göteborg final mot Hammarby IF och alla ungarna i skolan skulle hålla på något av finallagen. De största och coolaste grabbarna i klassen höll på Hammarby och liten och klen som jag var kände jag det bäst att haka på dem. Jag blev Bajenfan över en natt.
Hammarby förlorade finalen och kompisarna återgick till att hålla på sitt MFF. Mitt fotbollsintresse var som sagt svalt så jag tänkte inte mycket på mitt nyvunna supporterskap. Om någon frågade vilket lag jag höll på svarade jag dock alltid Hammarby. Så var det fram till 2001 då Hammarby vann SM-guld. Jag upptäckte till min förvåning att jag inte blev glad. Jag hade bott i Göteborg sedan 1988, tyckt det varit kul när det gått bra för Göteborgslagen, hållit ett litet extra öga på BK Häcken eftersom jag bodde på Hisingen men gick aldrig på några matcher och påstod fortfarande att jag höll på Hammarby. När jag upptäckte min totala apati för Hammarbys SM-guld insåg jag att något var fel. Jag håller ju för f-n inte på Hammarby, jag var ju bara rädd för att få stryk när jag var liten!
Efter en snabb kartläggning av Göteborgsfotbollen och ett rannsakande av mig själv stod det klart - Häcken är laget för mig! Ett antal förlorade år skulle nu tas igen och det omedelbart. När nästa säsong startade var jag på plats på Rambergsvallen och där har jag blivit kvar. Nästan samtliga hemmamatcher, ett par bortamatcher, någon träningsmatch, nya kamrater och ett riktigt fotbollsintresse är facit i dag. Jag ser nu med spänning fram emot en ny säsong med Häcken, nu i allsvenskan!
Man kan ”födas” till gaisare, ”fostras” till blåvitare eller ”tvingas” bli hammarbyare, men att bli Häckensupporter är ett personligt val. Sent skall syndaren vakna…
David S
|
