2010-talet

<Till förstasidan>


Jobbtipset
Filmtipset
Bokhyllan
Recensioner
Krönikor


Aktuellt
Fotboll
Kultur
Mitt Sverige
Lyrik
Musikskolan


(o)kommenterat
Avlyssnat
OnkelD & MisterP
Tid i världen


Lyrik i Tid!

Välkommen med ditt bidrag till Tid på temat Mitt Sverige. Korta och långa bidrag. Glada och sorgsna skildringar. Mejla oss på


Vill du annonsera i tidskriftentid.se och kommande projekt?

Läs mer




Tidskriften Tid vill vara en motkraft mot den alltmer utbredda ytlighetstrenden.
Redaktörer: Dan Olsson och Mats Petersson.
Ansvarig utgivare:
Dan Olsson. Tid ges ut av Deomedia AB.


Därför klappar mitt hjärta för.../

Sen kom änglarna som sjöng

IFK Göteborg har många supportrar runt om i landet. Inte minst fick framgångarna 1982 och 1987 – då klubben vann Uefacupen – många att ta Torbjörn Nilsson, Tommy Holmgren, Glenn Strömberg, Glenn Hysén, Dan Corneliusson till sitt hjärta.

En av de mer kända supportrarna blev dock blåvit betydligt tidigare än så – och trots att han egentligen borde hålla på Öster...

Det handlar om Åke Edwardson, mannen bakom deckarfiguren Erik Winter.

Smålänningen blev frälst ängel redan 1968. Då tog hans pappa med honom till Värendsvallen för att titta på Öster.

16-årige Åke åkte ifrån matchen med ett blått och vitt hjärta och med en bestämd känsla av var han skulle bo som vuxen.

– Österpubliken var lite lågmäld och skrek inte speciellt mycket. Så kom de ”änglar” som sjöng ”vi som är från Göteborg, åker aldrig hem med sorg”. Sen dess är jag fast.

Kärleken till ett lag i blått och vitt styrde sedan valet av bostadsort.

– Det där från Värendsvallen fanns kvar i mig och det vara bara Göteborg som gällde som stad.

I dag är Åke 51 år och lika passionerat förälskad i fotboll som någonsin. Han var själv aktiv i många år. Division IV-spel som 14-åring med Vrigstads IF, fortsatte med landsskapsläger tillsammans med bland andra exlandslagsmännen Håkan Arwidsson (Öster) och Benno Magnusson (Åtvidaberg och Kalmar).

– Jag slutade som 37-åring. BK Finter i Göteborg var sista klubben.

I dag följer Åke sitt IFK Göteborg noga och hoppas att det är dags för ett nytt guld, i så fall det 18:e i klubbens historia.

Ulf Jörnvik

Läs om

Örgryte IS

IFK Göteborg

Malmö FF

Hammarby IF

Häcken BK

AIK

Gais

Öster

Gefle IF

Djurgårdens IF

Halmstads BK

Elfsborgs IF

Kalmar FF

Helsingborgs IF


Åke Edwardson var med och skrev i den jubileumsbok som kom i samband med att IFK Göteborg i fjol fyllde 100 år.
Här är ett utdrag:

”Vi går in. Vi kommer inte att svika. Spelare sviker, de tillhör de otrogna: Spelare kan plötsligt lämna sina nära, byta klubb, uppträda i andra färger, hämta sin styrka hos motståndarnas supportrar, de onämnbara, de egendomliga som just nu står och skriker sina obegripligheter på andra sidan arenan.

En fotbollssupporter sviker aldrig. Vad är det för människa som plötsligt kan byta färger? Vilken supporter transplanterar sitt hjärta? Gamla Ullevi är känslornas teaterscen. Så många gånger vi stått här, stinna av adrenalin. Vi har älskat, i nöd och lust. Vi har också hatat i nöd och lust. Fotbollen är en kamp som föder de mycket höga och de mycket låga signalerna till hjärnan. När andra sporter, som friidrotten, utvecklas till regisserade shower, på allt större avstånd från människorna, skruvar fotbollen sig kvar med dobbarna i jordskorpan, tjurigt och gammalmodigt, med hundraåriga regler, den borrar sig allt djupare bort från det moderna samhället och i denna paradox ligger dess tjusning. Fotbollen är fortfarande en kamp, de pseudomoderna spektaklen kring matcherna i Premier League eller Champions League kan inte förändra det.

Fotbollen får sina betraktare att reagera, före, under och efter. Den föder besatthet. Ingen annan rörelse når sina åskådare så omedelbart.”


Läs mer om IFK Göteborg >>>

Här hittar du änglarna >>>

Här hittar du Bara ben på Glenn Hysén >>>

© Tidskriftentid.se 2004