|
För att diskutera damfotboll ur ett spelarperspektiv ringde Tid upp Lena Persson, elitspelare sedan många år. När Lena svarar är hon mitt i flyttlasset. Snart bär det av till hemtrakterna i Östersund där det nya jobbet finns, som försäljningschef på SAS. Hon kommer att fortsätta att träna med sin nuvarande klubb AIK fram till flytten. Men sen då?
– Jag räknar med att fortsätta köra på den nivån som finns där.
Mediernas intresse för damfotbollen har ökat. Lena Persson tror att en förklaring går att hitta om man jämför dagens damfotboll med hur den såg ut för tio bara år sen. Kvaliteten på själva spelet har utvecklats enormt och det allmänna intresset är större, samtidigt som medierna byggt på uppmärksamheten.
Att klubbarna satsar betydligt mer anger Lena Persson som en viktig orsak. Det är dels en ren elitsatsning som ger fotbollsmässigt bättre resultat, dels att få fler sponsorer. Dessutom hjälper medierna själva till med fokuseringen på damerna eftersom det numera ligger i deras eget intresse; i dag ska det visas mer dam och herr och inte bara det sistnämnda.
Utvecklingen inom damfotbollen har bland annat gett ökade träningsdoser, som nu mer och mer börjar närma sig herrarnas nivå. Men att prata om damfotboll och herrfotboll som likvärdiga går inte, säger Lena Persson, inte just nu.
– Inte så länge skillnaden består i att herrarna är heltidsproffs och damerna har heltidsjobb.
 Samtidigt börjar träningsnivån och kvaliteten bli så hög att det inte kommer att vara möjligt att kombinera med ett heltidsarbete. Både på gott och ont, menar Lena Persson, men påpekar att det är oerhört viktigt att satsa både på fotbollen och på en arbetsmässig karriär.
– Jag brukar själv säga att jag har gjort två elitsatsningar.
Om man blir skadad och inte längre kan spela fotboll blir en utbildning eller yrkeskompetens ovärderlig. För även om spelarna mer och mer borde kunna lägga heltidsjobbet åt sidan finns inte tillräckligt med pengar i damfotbollen för att försörja dem. Ännu.
Men jämförelsen då? Den ständiga jämförelsen med herrfotbollen, framför allt nu när damfotbollen ändå närmar sig herrfotbollen mer och mer. Leder den till något bra? Lena tror så. De fysiska förutsättningarna är inte jämförbara, däremot tycker hon att de taktiska detaljerna, spelförståelse och liknande ska jämföras. Damfotbollen kan lära sig av herrfotbollen, och Lena ser helst att herrarna lär från damerna också. Här pekar hon på en stor utveckling som faktiskt har skett, att herrtränare även kan träna damer. Ett exempel är Martin Pringle som tränar Göteborgs FC.
Det är ett erkännande att det handlar om samma kompetens, oavsett kön.
 Damfotbollen närmar sig alltså herrfotbollen, den fotboll som är satt som standard för hela fotbollsvärlden. Där finns ett hårt klimat, främst verbalt, både på läktaren och på planen bland spelarna. Har det hårdnat även bland damfotbollsspelarna, existerar de fula orden och gesterna?
– Inte lika tydligt, svarar Lena, men det förekommer.
Hon återkommer återigen till hur det ser ut nu och för tio år sen och menar att det är det fysiska som hårdnat och att det är det som märks av. Det är en helt annan fysträning och en otrolig teknikförbättring som gjort spelet snabbare och det medför hårdare spel.
– Herrfotbollen har tappat mycket av det roliga, det finns inte samma utrymme för lirarna längre.
Men det utrymmet har damfotbollen.
Evelina Ander
|
