|
Det kom så plötsligt...
”Djurgårn har snygga färger.
Jag tror jag håller på dom.”
Så sa hon:
Min dotter!
Vad fan gör man?
Indragen veckopeng?
Utegångsförbud?
Hur som helst:
Det är ett misslyckande.
Men man är ju en kultiverad människa.
Låter henne hållas.
Det går över.
Och köper halsduk och badsalt och nyckelring och kramdjur och strumpor och
handduk och matchtröja – i bajenshopen.
Går förbi krog i Solna.
Gulsvarta huliganer. Kriminella.
Skriker. Dricker öl. Planerar attentat.
Jag springer.
Livrädd.
T-bana till Medborgarplatsen.
Där sitter grönvita.
Dräggfulla. Sviniga. Kriminella.
Här känner jag mig hemma.
Folköl och korv i pausen.
Tradition och gemenskap.
Och så sitter det nån idiot på raden ovanför
Och förstör.
Och skriker att domaren är en satans fitta.
Vilket språk!
Just därför tar jag inte med barnen på fotboll.
Det finns ju så många usla förebilder.
Så många sexistiska rötägg.
Men innerst inne håller jag verkligen med:
Han dömer verkligen som en kärring.
Jag är förtvivlad.
Bush bombar.
Bagdad gråter.
Vem bryr sig?
Granqvist smattrar.
Att Kalmar eller Elfsborg eller nåt annat jävla soplag
Har tagit ledningen.
Katastrof.
Jag är förtvivlad.
Djurgårdaren på dagis var dum i går.
Hon ljuger och hittar på.
Dottern förbannad.
Hämnas.
Väljer bajenhalsduk.
Jag stirrar, tappar hakan, förstår inte.
Det kom så plötsligt.
Blir varm i hela kroppen.
Vilka underbara ungar man har.
Vi går till dagis
Hand i hand
I grönvita ränder.
Dan Höjer
|
 |
