|
Pixar, skaparna bakom bland annat Hitta Nemo och Toy Story, är tillbaka med ännu en animerad film, The Incredibles – Superhjältarna.
Denna actionspäckade berättelse kretsar kring en familj superhjältar, som sedan femton år tillbaka lever ett påtvingat lugnt förortsliv med skyddade identiteter, då superhjältar numera är förbjudna enligt lag. Bob Parr, pappan i familjen, som tidigare gick under namnet The Incredible, är trött på sitt liv som försäkringsagent och kämpar vidare endast för sin ex-superhjälte till fru och tre barns skull. Men en dag kontaktas han av en hemlig organisation som behöver hans hjälp och snart är han indragen i en hetsjakt för att eliminera en ny superondska. Men med en växande mage och dålig rygg klarar han inte av jobbet själv, och familjen får komma till undsättning.
 Denna skickligt gjorda film har alla klassiska ingredienser en actionfilm behöver: en galen fiende med planer på att ta över världen, en vacker kvinna med förrädiska avsikter och massor av explosioner. Det är tydligt att förebilden är James Bond-filmerna, inte bara i intrigen utan även i den kusligt liknande filmmusiken, som drar i gång varje gång det är fara för livet. Filmens styrka ligger i animationen, där fantasin inte behöver rätta sig efter några gränser. Superhjältarna har egenskaper som gör att de kan bli osynliga, springa snabbare än blixten och omvandla kroppen till fallskärm vid fall från höga höjder. Filmen är klockren i sin actiongenre, men är trots det långt ifrån lika bra som Pixars förra film Hitta Nemo. Den främsta svagheten ligger i att många av de självklara skratten uteblir. Det blir inte mer än några småfniss här och där.
Superhjältarna är en snygg film som räcker nästan hela vägen fram, och publiken kommer att gå nöjd från biografen för att snart glömma bort den i mängden av alla andra tecknade filmer.
Emma Samuelsson
|
