|
 Mitt i kvällsmörkret denna måndagskväll arrangeras världspoesidagen på Kägelbanan vid Mosebacke i Stockholm. Kägelbanan är en del av Södra teatern som bland annat anordnar musikspelningar, teater och klubbar. På scenen ska poeter från Luleå via Köpenhamn över Atlanten till Kanada och USA framföra sina alster. Vissa för första gången för svensk publik. Världspoesidagen arrangeras för femte året i rad av Författarcentrum Öst som är en ideell förening som har till ändamål att föra ut litteratur i samhället och värna om yttrandefriheten. Medarrangör är Lyrikvännen, en tidskrift för både nationell och internationell poesi som är läsvärd om man är litteraturintresserad då man får en god inblick i samtidspoesin.
Väl inne på Kägelbanan möts man av rummets dova belysning och estraden som lyser upp i mitten av rummet. Längs väggarna hänger tunga röda sammetsgardiner som bidrar till den stämningsfulla inramningen. I den blandade publiken sitter de hängivna, de oinvigda och de ordintresserade. Någon sitter ensam, andra tillsammans med en cigarett och ett programblad, andra i sällskap av flera. Poeterna presenteras av Jenny Tunedal från Lyrikvännen som talar sig varm om mars månad som både innehåller den internationella kvinnodagen, våffeldagen och givetvis världspoesidagen innan hon presenterar kvällens poeter.
Birgitta Trotzig, Niels Lyngsö, David Vikgren, Juliana Spahr Johannes Anyuru läser upp sina dikter innan paus. Politiskt, experimentellt, vardagsfilosofiskt tänkvärt och underhållande. Variationen av poeter är lysande.
I pausen serveras öl och vin och man har även möjlighet att köpa poesi vid Lyrikvännens bokbord. Unga finska poeter, polska poeter, Ida Börjels diktsamling Sond för att nämna några. I bakgrunden spelas en lugnare version av Kraftwerk The Robots. Sedan lägger sig tystnaden igen. Det andra startfältet ter sig lika starkt som det förra. På scenen Björner Torsson, Christian Bök, Hanna Hallgren, Christian Yde Frostholm och Ida Börjel. Björner Torsson inleder andra omgången men den som gör starkast intryck är Christian Bök från Kanada. Jag ler hela tiden, skrattar. En kostymprydd herre i medelåldern, liknar en framgångsrik företagare och så står han där och bara äger scenen med sina ljudinstallationer. Har ni möjlighet att se honom tycker jag att ni ska göra det. Märkligt, ljudlikt och olikt all annan uppläsning.
När sista ordet har tonats ut från Ida Börjels uppläsning välkomnas alla poeter upp på scen. Varma applåderar möter poeterna som en värdig avslutning på en kväll att minnas. För den intresserade fortsätter kvällen, där uppläsningarna tar slut tar musiken över. Kvällen erbjuder mingel och dans fram till midnatt.
Kvällens variation av poeter var lyckad, annars kan poesikvällar bli aningen för enformiga. Nu fick varje poet ett eget utrymme hos publiken, alla bidrog med sina dikter där sinnen möter ord, orden tar över, bildar bilder och mönster. Ord som försöker sätta ord på ett annat och som experimenterar med ens tankar och föreställningar. Ibland behöver man inte förstå poesi, det räcker med att uppleva den.
För den intresserade vill jag rekommendera Lyrikvännen och 00tal, tidskrifter som håller sig ajour med samtidslitteraturen. Man kan även besöka olika hemsidor som till exempel www.estradpoesi.com där man kan hålla sig uppdaterad om vad som händer, olika uppläsningstillfällen och andra kanaler där ordet står i centrum.
Marcus Ridung
|
