|
Om du startar en ny tidning vill du självklart att många ska möta den.
Hitta den och läsa. Helst ska de också tycka om den och gärna prenumerera.
Givetvis krävs det stora resurser för att etablera den nya tidningen. Det räcker inte med att skriva väl och angeläget om bra ämnen. Du måste givetvis även ha en målgrupp, det vill säga några som du vänder dig till.
Helst alla… men det fungerar inte. Det är sällan meningsfullt att skriva om frimärkessamlande för läsare som (endast) vill läsa om båtar och skärgårdsliv.
Men kanske kan du förmedla samlandets drivkraft och entusiasm och vedermödor och göra så att läsaren tar till sig ditt engagemang för frimärken och riktigt känner din längtan efter det ”optimala märket”. Kanske din frustration när du just missat din klenod. Eller andra starka känslor från samlandets värld.
Bortsett från detta så krävs ett starkt, investeringsvilligt företag som tror på din idé och vill göra din nya tidning känd. Helst då ett uthålligt företag som inte vill lägga ner din nya tidning när plus och minus inte går ihop.
Helt enkelt en investerare som fortsätter att tro på dig trots att de ekonomiska rådgivarna försöker bromsa. En investerare som tror på en idé och inte endast på kortsiktiga siffror!
När vi startade Tid hoppades vi på att djungeltelegrafen skulle fungera. Att läsarna skulle tipsa varandra om den nya ”babyn”. Att man helt enkelt kan marknadsföra sig genom att göra en bra tidning som skriver engagerat om ämnen som berör.
 Nu ser vi att det inte räcker.
Vi behöver marknadsföring och försöker på vårt vis.
På det sätt som vi kan och har råd med.
Vanliga pressreleaser fungerar inte. Dagstidningarna och kultursidorna skriver endast om de nya tidningar som marknadsförs av stora förlag eller om de tidningar som har minst en kändis i ledningen. Kultursidorna i svensk press är mesiga och obegripligt ledbandsstyrda i dag.
En påtaglig skillnad jämfört med för några decennier sedan då det nya var lockande och inte hotfullt.
I dag är det allt svårare att marknadsföra tidskrifter i tryckt press.
Det är för dyrt och ger för litet. Dessutom är det oftast för tidskrävande att göra annonser, boka platsutrymmen och vänta på att annonsen ska införas på lämplig plats i tidningen.
Man måste lita sig på andra sätt.
På alternativa och mer effektiva vis att nå ut.
Och vad är då det?
När vi skrev till Aftonbladets Helle Klein så nämnde hon den nya tidningen Tid i sin blogg.
Inom ett dygn fick vi 40 nya läsare. Inte särskilt många, men påtagligt för en liten nystartad tidning.
Och snabbt gick det. När hon publicerade några rader om Tid så dröjde det endast några minuter innan de nya läsarna läste oss.
En kort tid därefter nämnde Expressens lästa men ofta ogillade krönikör Linda Skugge Tid i sin blogg.
”Läs Tid”, skrev hon med länk till Tid.
500 nya läsare på ett dygn blev resultatet. Och nu kunde vi plötsligt tala om effekt.
Det senaste exemplet på bloggeffekt är Tids krönikör Linda Culibrks blogg hos Aftonbladet som ger massor av läsare hela tiden.
Och hur ska man tolka detta?
Bloggar är redan ett bra alternativ till annonsering i tidskrifter. Det är självfallet betydligt lättare att förmå en människa som sitter vid en dator att besöka en ny nättidning än att förmå en läsare av en papperstidning att sätta sig vid datorn och knappa in länken man nyss läste.
Snabbare och gratis är svårt att bortse från.
Men kan bloggen jämföras med annonsering i papperstidningar och på nätet?
Det är inte lätt att svara på.
Jag tror att svaret är avhängigt av hur stor insats du har möjlighet att genomföra.
Självklart är en stor kampanj i papperstidningar kompletterad med massiv nätannonsering till rätt grupper mycket effektiv. Men saknas de finansiella musklerna så erbjuder bloggar ett effektivt sätt att synas.
Och på sikt kommer det bli allt svårare för papperstidningarna att få del av investeringarna när nya tidningar föds.
Trevlig sommar tillönskas Tids läsare av Tids redaktion!
Och glöm inte att berätta om tidskriften Tid.
Dan Olsson, redaktör
|
Tid/
